Motstridiga känslor

För en vecka sedan när beskedet om värdlandet kom, var jag full av iver och glädje. Jag har sökt fakta om Mexikos bakgrund och läst flera utbytesbloggar. Jag har haft kontakt med andra kommande utbyteselever som också ska till Mexiko med Rotary. Det har gjorts grupper på Facebook och Whatsapp. Vi har tillsammans delat med oss våra känslor, tankar och förväntningar. Till min lättnad är jag inte den ända med motstridiga känslor om utbytesåret.

På torsdagen var det "bänkskuddardagen", eller lättare sagt "ABI-dagen". Dagen därpå visade tvåorna upp sin gammeldans. Allt de här roliga kommer jag också att få uppleva, men inte med min egen årskurs och de vänner jag hittills gått min skolgång med. Jag vet att det är lite löjligt att oroa sig över sådant, men efter att ha sett evenemangen kan jag inte låta bli att känna mig vemodig.

Under den senaste tiden har det varit många diskussioner om kursval, fortsatta studier och vår årskurs gammeldans som kommer att hållas om ett år. Jag skulle vilja avlägga gymnasiet på tre år och komma till universitetslivet. Å andra sidan vill jag också på utbyte när jag är så ung som möjlig. Hur motstridigt låter detta?😂😬

Mina känslor och tankar åker upp och ner som en bergochdalbana. Det är nu för tillfället en "tyngre" tid då man sätter allt mer fokus på de negativa sidorna av utbytet än de goda sidorna. Men en sak är säker: Om jag låter bli att åka, så kommer jag senare ångra mig enormt! Jag har bestämt mig för att ta vara på alla stunder här i Finland, eftersom tiden går ytterst fort. Mitt sportlov har redan börjat fast det känns som om det just var nyår...