Ansökningsprocessen

Nu tänker jag berätta om själva ansökningsprocessen med Rotary, som skedde väldigt tidigt men otroligt snabbt. I början berättade jag inte till någon om att jag ansökt, eftersom ingenting ännu då var garanterat. Så småningom när det började lysa grönt ljus, fick allt flera av mina vänner och släktingar veta om det.

Sommaren 

Hela juni gick åt till sommarjobb, vilket gjorde att jag inte tänkte desto mera på saken. Först i mitten av juli kom jag in i mitt "sommarlov-mood" och kunde samla tankar inför framtiden. I slutet av månaden gick många timmar åt att söka fakta om ett utbyte 2019-2020. Jag blev expert på alla utbytesorganisationer men som jag i det tidigare inlägget konstaterade, blev Rotary för mig den enda organisationen att åka med.

Augusti 

Rotary gör väldigt lite reklam om sig själv och allt om utbytesverksamheten står på hemsidan rye.fi . Innan jag bestämde mig för att göra någonting lästes det noggrant igenom hemsidan, bloggar och tidigare erfarenheter.

Jag frågade Kauniainen-Grankulla Rotary Club om de för läsåret 2019-2020 driver utbytesverksamheten. Ett svar kom relativt snabbt. Klubben i min hemstad skickar endast en utbyteselev! tillsammans med en annan klubb. Detta betydde att det skulle bli ännu svårt att bli vald. Jag tvekade ändå inte att skicka iväg en ansökan. Ansökningsblanketten fick vara max. en A4 sida lång. Jag beskrev bl.a om mig själv, min familj, mina egenskaper, hobbyer, framtidsplaner och varför jag vill på utbyte. Fick justera fontstorleken och marginalen, så att allt skulle rymmas.

Dagarna gick och bak i huvudet varade en tanke om att min ansökan inte kommit fram. Jag hade tagit en enorm "risk" när jag hade valt att skriva ansökan på svenska. Låter löjligt men den tanken fanns. Av egna erfarenheter vet jag att ansökningar till bl.a arbeten och sommarjobb bör sökas på finska (jag tror vi flesta finlandssvenskar kan relatera oss till det). I det här fallet kunde de ju bara ha ignorerat min ansökan, om de inte kunde läsa vad som stod.

Andra motstridiga tankar snurrade i mitt huvud samtidigt som gymnasiet väl hade startat. Jag hade en 50/50 känsla om jag verkligen ville på utbyte eller inte. Förstås ville jag, men ändå fanns det något inom mig som sade motsatsen. 50/50 känslan gällde också ifall jag verkligen hade chans att bli vald av Rotary. Blir det ett nekande svar, måste jag iallafall vara beredd för det. För att få någon klarhet i vad jag kände och ville satte jag upp nästa mottot för mig:

"Om det är meningen att jag ska på utbyte så då sker det. 

Om inte, så finns det här i Finland något större som väntar på mig"

September

Det var en sensommarkväll. Jag gick ut med hundarna och promenerade längs min vanliga rutt. Sedan ringer ett okänt nummer. Alla mina kontakter hade raderas i samband med att ha tagit i bruk en ny telefon, så jag antog att någon bekant ville få tag på mig. "Är du Wendela, vi är från Rotary", sades från andra ändan och då förstod jag vad det handlade om. Mitt hjärta bultade av iver och glädje. Några praktiska saker pratades och jag försökte låta så "mogen och artig" som möjligt😆. De ville träffa mig och min familj, så nästa intervjuplats blev hemma hos mig.

Aldrig har jag städat hela huset så noggrant som den dagen intervjun skulle äga rum... Nervositeten var ganska låg för tack och lov fick intervjun ske på svenska. Då kunde jag vara mig själv till 100% och "om inte det räcker så har jag ändå gjort mitt genuina bästa", tänkte jag. De två kvinnorna var mycket trevliga och stämningen var lugn. Istället för att ha bombat en massa frågor på mig, så blandades frågorna in under diskussionen vi hade. Jag skulle besvara på bl.a vem jag är, varför jag vill på utbyte, förväntningar för året,och vad jag är nöjd med i livet för tillfället. Vi fick förstås också ställa frågor till dem, där min mamma var som aktivast. Jag märkte hur mycket jag egentligen redan visste om Rotary (efter alla stunder som tidigare ägnats till att studera om organisationen).

Oktober

Redan i den första intervjun fick jag en tidpunkt för följande intervju. Senare kom det en officiell inbjudan på e-mail. Till distriktintervjun bjöds alla klubbars kandidater i distrikt 1420. Det hölls i Helsingfors från 9-16. Tillsammans var vi 35 kandidater, allt från Ekenäs till Borgå och där emellan. De flesta av oss hade egentligen blivit accepterade till ett utbyte, men ingenting var ännu fastspikat. Vi "måste" ännu komma igenom distriktintervjun, lämplighetstestet för utbytet. Det sorgliga var att sju av oss inte kom att ha en rotaryklubb och får försöka pånytt nästa år ☹️

Dagen blev mycket lärorik. Rotexarna, gamla utbyteseleverna, berättade om sina erfarenheter. Vi fick ytterligare ställa frågor till dem. Ledarna berättade de (tråkiga) praktiska sakerna, som t.ex regler och ansökningsprocessen. Andra roliga aktiviteter hölls av rotexarna. Jag gillade dagen otroligt mycket. Speciellt att få lära känna nya människor, med samma planer som jag, vilket gjorde att vi kom bra överens med varandra. 

Varenda av oss intervjuades med tre simpla frågor: 1. Vilket land vill jag framförallt på utbyte? 2. Har jag allergier eller följer jag någon speciell diet? 3. Lider jag av psykiska störningar? Mina svar lydde så här: Spanien, nej och nej. Jag hade läst om att det på distriktintervjun också ställs allmänbildande frågor som t.ex vem Finlands statsminister är... Som tur var att dessa frågor aldrig dök upp.

Varje kandidat fick en enorm nummerlapp runt sin hals.
Den skulle bäras hela dagen. 

November - December

E-mailet ovan mottogs inte långt efter distriktintervjun. Av bekräftelsen om ett utbytesår fick jag omedelbart en "This is it"-känsla. Det är nu det sker, omöjligt att backa sig ur. Från mitt distrikt åker allt som allt 28 ungdomar.

Det började med en skriftlig förbindelse med Rotary, val av 4 värdländer och sökandes av värdfamiljer i Finland till den kommande ungdomen. Efter det här så började allt det jobbiga pappersarbeten. Brev om mig själv på engelska skulle skrivas. Bilder måste tas. Likaså måste passet förnyas. Stämpelmärken var obligatoriska. Intyg från alla möjliga läkare. Rekommendationer från lärare. Information om mig infogades in i databasen. Viktiga dokument skulle printas ut. Underskrifter skulle skrivas ner. Varenda sida måste dubbelkollas. Ingenting fick vara fel. DET VAR VERKLIGEN TUNGT! 

Över 20 sidors långa ansökningen skulle vara klar innan årsskiftet.
Därifrån skannas det vidare till möjliga värdländer jag önskat. 

Verkkorotary sköter det praktiska arbetet men jag representerar Kauniainen - Grankulla Rotary Club som hör till distrikt 1420.  Redan i December var jag med på deras första Rotary möte. Där träffade jag årets utbyteselev från Mexiko, förra årets utbyteselev som varit i Australien, och många andra som jobbar i styrelsen.